Jag tror verkligen det här är ett unikt tillfälle. Vårt tillfälle som sociala rörelser. Just pga S förvirring. De vet genuint inte vad de ska ersätta Tidö med. Väljarna röstade snarare mot Tidö än för dem. S oppositionsstrategi var att rösta för Tidö i allt väsentligt. De saknar alternativ. >>
Känns som att egentligen samhällsintresserade människor redan har börjat stänga ute partipolitiken från sina liv. Sånt här riskerar nog att snabba på den processen. Det kanske ett långsiktigt större problem än om parti X eller Y sitter i kommande regering.
>> Det är nu vi som civilsamhälle, som folkrörelser och sociala rörelser måste agera. Det behövs en autonom kraft underifrån nu för att ge ett post-Tidöprojekt en riktning. Maktvakuumet är vårt att fylla med innehåll. Annars blir det Tidö light eller Tidö 2 allt väger mellan. >> >> Så vi måste skruva upp vår verksamhet ytterligare ett varv. Pumpa ut vår gräsrotspolitik med aktioner, demonstrationer, seminarier, partiuppvaktningar, partiryggvändande, nytänkande, konkreta förslag och utopism. Allt som kan hamra fram ett alternativ. >> >> Och i det måste vi förstå låsningarna och begränsningarna i partierna: 1) S har kraschat i valet. De tog opinionsiffrorna som intäkt de inte behövde förändras, att den europeiska "pasokifieringen" inte gällde dem. De missade hur Norrland gled ur deras händer. Att vägen fram låg i postliberalismen
>> 1.1 S har inte förstått vad som hänt i norra Sverige. Om den ilskan som nedlagd sjukvård, skola, halvhjärtad grön industrialiseringskaos, resursplundring (gruvor, skog) - extraktionsjakt som är neokolonial har skapat en Norrlandspopulism som dränerar S. Vart den populismen går är öppet. >> >> Det kan ta en progressiv riktning med nya lokalpartier, Norrlandsparti, Sjukvårdspartier, men kan också bli den öppning SD och M får i norr. S trodde vägen vinna tillbaka norr var genom Payam Moulas postliberalism, att presentera en S-märkt intellektuell konservatism. Detta blev totalt fail. >> >> Samtidigt som Norrlandspopulismen växer kollapsar Skånepopulismen, det som varit SDs katapult in i Riksdagen. SD tappar av liknande skäl som S: de har inte kunnat leverera förbättringar åt sina kärnväljare. Proteströsten förlorade mot soffan när partiet blev elit med backslickbroilers. >> >> Men S har inte kunnat utnyttja SD-raset - vilket varit huvudsyftet med S trianguleringspolitik, att locka arbetarkonservativa tillbaka. De gick istället till Moderaterna (som till o med kunde pytsa över röster till L o ändå stärkas). >> >> Den som följt V länge är deras valframgång ingen förvåning. De har byggt en valkrigsmaskin i åratal, skolat upp en hel kader i dörrknackning. V har skapat en aktiverad medlemsbas inget annat parti kunnat matcha. Även om Martin Borg i M skapat effektiv valmaskin för M, i det tysta. >> >> V har aldrig haft en så stark mobiliseringsapparat som nu, med enad organisation inriktad på efter hundra år utnyttja S sammanbrott för att skaffa sig regeringsmakt. S har missbedömt även denna kraft, med sin blick enbart högerut. S tappar i förorten. >> >> Men S sammanbrott är även vänstersocialdemokratins kris: projektet ställa S på välfärdsfötter igen har inte fått något genomslag alls. Katalys försökte först genom vara tankesmedjan med böcker o rapporter i förra valet. Blev fail, noll genomslag. Då försökte de bilda populistisk fraktion >> >> genom bilda Reformisterna o fånga upp vänsterpopulistiska vindar. Blev största S-föreningen. Med noll genomslag i partiet. Fail 2. Strategi 3: Bli kulturkrigare i detta val, uppsöka fulhögerns alla debattsoffor + skapa egna kloner. Blev fail 3, hade inget genomslag i S eller rycka arbkons väljare >> Så har vi C med total identitetskris o snabba partiledarbyten. De försöker förena en rad paradoxer i vara arvtagare till den sk "progressiva nyliberalismen". Grönt o skogsskövlande, bönder o hbtq, migranter o fackbash/lönedumpande. För att kunna möta S i mitten har de tvingats projicera allt >> >> de ogillar med S, all vänstersosseri, på V och tillskriva dem välfärdsbevarandet de vill riva upp. C:s röda linje mot V ska få S driva ut vänstersossarna ur partiet och omfamna Tidens postliberalism som liberalismens räddning (lol!!!). Denna linje vågar inte Katalys utmana. Pga alla blicken på SD >> Mp är ett ptsd:at parti. I den två tidigare valen har de fått representera den klimat&migration&hbtq-politik som högerpopulismen som tog Tidö gjort till sin huvudmotståndare att rikta allt hat o ressentiment mot. Nu flyttades hatets fulla kraft mot V. Samtidigt som MP lyfts av Norrlandskrisen i S >> Att Sverige varit utsatt för yttre påverkanskampanjer i detta val kan det inte råda något tvivel om. Men nu inte från Ryssland, utan från USA/Israel. Vänsterpartiet identiferats som huvudfienden, de rödgrönas svaga länk och alla kanoner riktats mot dem. Vilket ytterligare svetsat V:s valmaskin. > >> Så: Nu total låsning i svensk politik. Och en befolkning allt mer trött på politiska tjabblet. Som flyr S, som flyr SD, som flyr politiken, som skapar ny Norrlandspopulism. Kvar finns folkrörelser o civilsamhället, som saknar både representation o repression just nu: BÄSTA LÄGET ATT AGERA NGNSIN Avslutande motivationsbild, varför bollen nu ligger helt hos oss.
TL;DR: Sleeper cells awake!